Pust!
Och jag trodde att det var mycket konstigt igår. Idag fick vi träffa ”trädgården”… Det var jättekonstigt och grönt och kittlade under tassarna. Och så blåste det i våra stora öron. Nej det där får vi nog vänja oss vid med tiden.
Jag var förstås mycket tuffare än Trams-Frans och tog mig efter ett tag en runda bort mot vägen. Frans fegade mest, men matte och husse var i alla fall glada att han tolererar sin nya sele (de var och köpte en lika fin som jag har) – när de provade en gammal igår blev han helt tossig och hoppade runt som en blådåre tills han lyckades fastna i det och de fick ta av det. Idag verkar han bara lite småirriterad på den, precis som jag. Mesta delen av tiden glömmer jag bort den.
När vi fick komma in igen hittade han snabbt sin leopardsvans som han är så förtjust i. Jag förstår inte alls vad det ska vara för kul med den, men låtsas i alla fall vilja leka med den så han får tro att han skrämmer bort mig med sitt barnsliga morrande. Alla säger ändå att det är jag som är Alfa och han verkar ha förstått att jag har förtur i matskålen.
Själv låg jag och spejade på min favoritråtta, som jag redan hunnit bita av snöret på en gång. Den är jätterolig, särskilt när man spelar den mot Frans och han försöker spela tuff men sedan hoppar baklänges så fort den snuddar honom. Jag tror vi får döpa om honom till Trams!
Till slut sprang han in och gömde sig under trappan, skyddsplatsen nummer två efter vår käraste blomkruka i trappan där vi sover för det mesta.
Nä, nu hinner jag inte skriva mer. Det finns alldeles för många leksaker här som legat i sin skål alldeles för länge!
/Kajsa
Senaste kommentarer